Blogg?

Egentligen är det ganska trögt att jag har en blogg, skriver ju ändå aldrig i den. Ligger i alla fall i sängen och KAN INTE sova, typiskt. Ligger och funderar på en massa grejs. Kan lika gärna lägga ner, kommer ändå inte fram till något. Imorn är det i alla fall fredag. Samma folk jämt jämt och ständigt. Nu kör jag ju bara denna helg o Halloween här, sen sticker jag hem till Lule igen.. Jag hatar att åka ifrån mina kompisar även om jag har hälften där borta. Lule har blivit en helt annan stad sen Fredrik försvann.. Känns inte alls som förut att vara där. Jag hänger forfarande i studion och det känns så grymt bra att Mankan är kvar o håller igång den. Jag tror allt hade varit jävligt mycket värre om han inte gjort det. Det är något som inte känns bra alls. Jag har åter igen börjat hålla mig vaken på kvällarna, är rädd för att släcka lampan och lägga mig ner och sova. Det börjar nämligen arbeta i mitt huvud då, jag tänker på Fredrik. Får en klump i halsen och ont i kroppen. Jag har inte bearbetat hans bortgång på samma sätt som alla andra. Jag har skjutit bort alla tankar tidigare gällande honom och går än idag och väntar på att han kommer tillbaka, fast det kanske är nu jag börjar inse att han inte gör det. Jag har stängt ute allt och levt i nån helt annan värld medan alla hans nära och kära dvs mina systrar, mamma, alla hans vänner har pratat om honom som man normalt gör efter någon gått bort. Han har ju varit min pappa sedan jag var 3 år och alltid brytt sig om mig mer än något annat i världen i hela mitt liv typ. Jag har inte klarat av att se bilder på honom nu, tycker inte om när folk pratar om honom för jag låtsas som att inget hänt. Men jag orkar inte göra det längre för varje dag så gör det mer och mer ont och jag hoppas på att kunna hjälpa mig själv igenom detta så jag slipper bära runt på ångest och sån kraftig sorg att jag inte kan sova om kvällarna utan att vara så utmattad och trött som möjligt. Detta syns inte, men det finns, och det känns.

Har fått skriva av mig lite i alla fall och jag har berättat så gott jag kan, fast de enda som verkligen kan förstå är dem som själv blivit av med en förälder, det finns nog inget, inget värre i världen än att nån i familjen försvinner. Hade inte ens planerat att skriva om detta men det är ju ganska uppenbart att jag behövde ventilera mig i ämnet. Jag har ju kvar min biologiska pappa i alla fall och det ska jag ju vara glad över. Jag hade två :) Nu ska jag sova, ville bara att ni ska veta hur jag tänker i dagens läge, fler liknande inlägg kommer att komma.

Godnatt på er och sov gott :) Puss & Kram!