Hej

Jag gråter så sällan att när jag väl börjar kan jag inte sluta. Det märkte jag idag. Råkade hitta ett brev Lova skrivit åt Fredrik. Det ledde till att jag till och med kunde se bilder på honom. Nu börjar man med andra ord komma någon vart med sina känslor man haft och inte vetat vad man ska göra av, det känns skönt. Jag börjar även inse att nu är Fredrik faktiskt borta och han kommer inte tillbaka hur mycket jag än låtsas som ingenting. Trots att mina ögon blev väldigt röda och jag fick jävligt ont i huvudet var det värt att få böla lite! :)