Eller kanske inte Kiruna egentligen. Inte staden i sig. Mer mina polare. Men snart kommer dem ju! Lulekalaset kommer Cassi, Sanna och såklart Peo. Kanske Malin också, och har man riktig tur kommer även Vekå :) Då är liksom alla här och då kan det inte bli så mycket bättre. Men att komma in i lägenheten och hem igår kväll var ingen hit. Har varit omringad av en massa folk i en vecka och helst plötsligt är man helt ensam och det är knäpptyst. Då kom ångesten som en käftsmäll vill jag lova. Nu är jag på jobbet. Här händer det inte mycket. Har dammsugit golven i båda labben så nu är väl dammsugarn full i asfalt men huvudsaken är att det är rent och snyggt när Hamid kommer, om han kommer, vilket han förmodligen gör. Är hungrig redan och klockan är halv 9. Tänkte att jag ska finputsa och göra lite fint här innan lunch i alla fall. Och min fantastiska lunch består av en torr macka från Statoil, men man kan inte få allt här i livet, jag ORKADE inte laga mat igår och Jonas kör pumpen så man vet aldrig när och var han käkar.
Nu ska jag jobba vidare. Hej.
2 kommentarer:
Ångest vare!!!!! Jag fixar allt jag ska så kommer jag till Lule! PUSS!
Låter som en helt fantastisk idé! PUSS
Skicka en kommentar