...........

Det här går inte... Det gör så fruktansvärt ont.. Min pappa är borta.. Min Fredrik som alltid har funnits där.. Mitt hjärta har gått i tusen delar och jag orkar inte.. Miljoner bilder, minnen i huvudet.. Vad ska jag göra nu? Du har varit med mig hela mitt liv och nu är du borta.. Tårarna slutar inte rinna och det gör så jävla ont i hela min kropp. Jag skulle ju komma om två veckor! Vi skulle filma och jag skulle träffa dig.. Jag hade sett fram emot det så mycket.. Nu kommer jag aldrig mer att träffa dig.. Min pappa. Jag ser hela min barndom framför mig och hur vi har lekt med dockor, hur du har lärt mig cykla, hur vi har varit utomlands, när vi bodde i huset, allt. För din skull ska jag vara stark, styra upp mitt liv, se till att jag, mamma, Mimi och Lova har det bra, för det vet jag är det viktigaste för dig.. Jag hade gjort vad som helst för att du ska komma tillbaka.. Kunnat se Mimi på hennes gymnastik, kunnat se Lova gå ut skolan med toppbetyg och bara kunnat finnas här för alla som älskade dig så mycket. Ett liv utan dig går inte.. Hur ska vi klara det här? Vila i frid min kära pappa..